Lotta Robertson-Harén

Vedpannan i min källare låter mig vara sårbar och stark samtidigt. Pannan klarar sig inte utan mig, och jag klarar mig inte utan pannan. Den kyliga delen av året behöver jag värme i huset, och ibland lite varmt vatten. När jag pysslar om vedträna hamnar jag ofta i ett slags tillstånd som gör mig fri från vardagliga bekymmer. Tid och rum avlägsnas.

Det som räknas är att jag här och nu kan använda mig av min kropp, mina muskler till att flytta veden, kasta den i olika högar, stapla den och sedan bära in den för den sista torkningen. Blodet cirkulerar lite snabbare i sina banor, pulsen höjs en aning. Jag behöver också mitt goda omdöme för att ta hand om veden på bästa sätt.

I april när veden kommer träder dofter av eteriska oljor och kåda in i trädgården. Sällan känner jag mig så rik som då. För att all ved ska få chans att torka ordentligt bör man kasta om den någon gång innan man staplar den. Ljudet av kastade vedträn borde var och en omges av emellanåt. Ljudet av brasan som tagit sig. Det knastrar och dånar. Sprätter till ibland.

Det relativt avancerade uppvärmningssystemet passar dock inte alltid den med en poetisk livsinställning. En filosof har inte alltid vettet att förstå sig på ackumulatortankars skiktning eller rökrörstermostatens behov av precision. Mitt i den brytpunkten blir jag mycket mycket liten som människa. Men stapla veden vackert, och uppskatta dess klanger, det kan jag!

One Comment

  1. Debs

    back at home when some of us had wood stoves , we used to have to go out tattin ( collecting scrap wood out of skips ) for wood every morning , before we could have warm water or use the stove to make food , or dry the clothes ,, and we never thought if the wood was safe , like with paint on , or impregnated , and sometimes when we couldn’t find any and if we were too cold we had to burn the furniture ,,,,, this was in the anarchist days
    I love that in Sweden we have access to safe wood and we see the trees get planted again and know that we are growing wood for the next generation